Så himla galet. Var på fest igår. Världens raraste tjej hade fyllt 30 o jag var bjuden. Så himlans skoj. Jag har aldrig haft svårt att smälta in i grupper eller få kontakt med folk men igår var jag liksom inte i form. Hade ett huvud som dunkade o kände mig sådär allmänt loj. Det i sig är ju inget konstigt, jag var ju ute kvällen innan och vad jag behövde var nog bara en myskväll hemma i soffan. Så jag kom dit som en av de första och det är ganska skönt o hade trevligt och pratade men vad det led så kom ju självkllart mer folk och alla hade liksom någon typ av anknytning till varann och jag kände mig lite som utbölingen. Hade det varit vanliga pigga Anna så hade jag bara gått fram och hakat på ett gäng och pratat men jag kunde liksom inte förmå mig att anstränga mig igår. Så vid tolvsnåret fixade jag inte huvudet längre utan sa tack och gick. Jag såg att söta rara 30-åringen blev besviken på mig, hennes ögon vart stora som tefat men jag tror hon förstod och hon var uppriktigt glad att jag kommit och jag var också glad. Jag menar nu hade jag fått träffa hennes familj, fått se de vänner hon ofta talar om men ibland är man inte i form. Så även jag :-)
Äsch, det var en trevlig och bra kväll men jag tror jag är lite besviken på mig själv att jag inte gav mer av mig själv och ansträngde mig lite mer för att smälta in och vara extra glad...men men shit happens. Jag åkte hem till storebror och tog alvedon o vaknade pigg imorse o solen skiner idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar