måndag 20 september 2010

Känslomässig berg o dalbana

Ganska roligt när man ibland reflekterar över hur man så lätt känslomässigt bara åker upp och ner. Du kan vakna till världens härligaste morgon och känna dig hur stark som helst, för att sedan sju minuter senare vara så grymt ledsen över nåt. Ganska komiskt, eller kanske inte. Å andra sidan så kanske ingen annan känner igen sig utan det här är jag, Unika Anna...:-)

Jag hade en sån där dag idag, som egentligen var kanon, på alla sätt. Jag var glad o kände massor av varma glada känslor i bröstet, sådär som jag älskar att känna, såsom jag känner när jag mår bra o ögonen glittrar. Jag fick undan en del på jobbet o kände mig grym och kände att jag fick hjälpa till, skitskönt! Fick höra att jag var fin och trevlig av en arbetskamrat (berättar om de sen :-)) Detta bar jag självklart med mig resten av dagen och kände mig så himla skön.

Tills jag satte mig i bilen... hann inte ens ut på motorvägen så rann tårarna och jag fattar inte varför. Jag är ju glad men ändå ledsen. I don´t get it! Så började jag fundera lite och kom på en grej en terapeut sagt en gång (jäpps jag har gått i terapi, både äktenskapsrelaterat o personligt och det är grymt, man lär massor om sig själv, får lite distans) och det hon sa var att bland det värsta man kan göra mot en annan människa är att nonchalera och ignorera denne för det man gör då är att kränka den andra, svälter den och får den att känna sig betydelselös, oviktig, som luft. Frågan är om det är någe sånt som gör att det bara tvärvänder, är det någe sånt jag känner? Eller handlar det om att jag är tvilling? Min väninna är tvilling och som hon säger har hon två sidor, en fin o härlig sida och en vild o busig sida. Jag kanske har så, en glad o sprallig sida och en låg och ledsen sida... Äsch int vet ja. Konstigt e re och tills jag vet får jag väl köra en liten böl i bilen:)

Bra o veta...Bladlusen har största penisen av alla levande djur i förhållande till sin storlek.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar