måndag 27 september 2010

Bebislycka

Fokus på bra saker eller vad sa vi?

Killarna har varit sams idag och varit riktiga solstrålar, läxorna till på fredag är gjorda, de bestämde middag och nu ska vi ta en promenad till fotbollsplan. Visst vi hade en liten diskussion i bilen, huruvida de skulle klippa sig idag eller inte. Skolfotografering i morgon…vi skippade klipperiet med en överenskommelse om att mamsen skulle få fixa till frillorna imorgon utan tjafs. Härligt när man kan ha en bra dialog med kidsen!

Fick höra av en kompis idag att denne ska ha barn. Åh gissa om jag vart glad, dels för dennes skull, livet kommer liksom ta en ny vändning, omprioriteringar, så mycket som varit så viktigt blir så oviktigt, en liten att få ta hand om och älska villkorslöst. Härligt!

Jag fick en flashback till mina egna två graviditeter som man säkert genom åren förskönat lite, för jag var fasen inte snygg i min mage och jag var nog riktigt trött på den i slutet. Men ändå, det var ändå en sån grym känsla att veta vad man bar där inne. Den där första tiden när man liksom gick och bar på sin hemlighet men folk liksom såg att det glittrade lite extra om ögonen och säkert anade att det var någe på gång. De första sparkarna som kändes som en fjärilsvinge som kittlade till på insidan, till bebisens hicka, de ordentliga kickarna eller när det kändes som bebisen killade en på insidan av magen med sin lilla lilla hand. Den groteska förvandlingen av magen när man låg på rygg och bebisen hade dåligt med plats o försökte maka runt så magen kunde peka åt alla möjliga håll och se ytterst suspekt ut. Alla de där samtalen man hade eller sångerna man sjöng när man klappade på magen där den lilla bodde.

Så kom den där dagen när man bara kände att nu är det på g, nu kommer jag snart få träffa den lille. Sån smärta men ändå så förväntasfull, ömheten i ansiktet för att man tryckt lustgasen så hårt. Smärta som man trodde aldrig skulle försvinna och när man till slut nästan kände sig redo att ge upp så var plötsligt den där lilla trollungen där och all den där smärtan var som bortblåst. Det var lycka, sann lycka och för mig har det blivit lycka gånger två :-)

Tänkvärt: Inte idag och inte imorgon men sen får vi se

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar