Hmmm, jag har begåvats med två pojkar som liksom älskar hårdrock...de har fått lära sig av pappsen sin, så jag får skylla på honom :-) Själv kan jag inte med det, riktigt sån där tung rock får det att krypa i hela kroppen och då menar jag verkligen KRYPA i kroppen. Jag får som stickningar i armarna och bara känner sån frustration o blir nästan arg. Såå näe, det går inte. Rockballader eller vanlig skön rock är väl en sak men näe, det andra går bort.
Nu tycker mina söner om annan musik också och det är jag grymt tacksam för (även om de gärna håller för öronen när jag sjunger - don´t really get that...). Den ena somnar till 106,3 och den andra vars radioantenn, tack o lov, har gått sönder lyssnar på The Boppers eller John Denver (där har minsann mamsen fått vara med :-))
Häromkvällen försökte jag dock lära de små liven att det finns annan musik också. Fick en liten flashback från när man gick i gymnasiet och gick omkring med sin freestyle...Freestyle...finns det fortfarande någonstans i världen??? och i lurarna var det under en period bara Kraftwerk, JMJarre, Yellow, the mobile homes, depeche m fl. Det var under den perioden då de snyggaste pjucken fanns att finna på Sko Uno, eller var det under min indie period kanske???
Hur som helst, vad jag skulle komma till var att jag glad ihågen satte på "the robot" med Kraftwerk. Gryyymt skönt tyckte jag själv, vet inte om det var bra eller om det var nostalgi som gjorde det bra.
Efter en stund så tittade jag på mina pojkar o insåg att de aldrig startade upp robotdansen som jag trodde utan stod liksom som fågelholkar o bara blängde. Stackarna, de såg ut som två frågetecken. Vad var det där liksom? Musik? Näe, skärp dig mamma. De e ju skitdåligt!
Okej, så synten får alltså växa på sig ett par år, så ska vi prova igen...skam den som ger sig ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar