världens tuffaste lillkille

Jag har verkligen världens tuffaste lillkille. Lilltroll har precis börjat 6-års och är nog egentligen ganska liten för sin ålder. Liten, men tuff… Häromdagen kom han hem från skolan stolt som en tupp och berättar helt appropå bara sådär att

- ja brotta ner en etta idag…
- va gjorde du sa du?
- Ja brotta ner en etta!
- Men varför då?
- För jag sa jag ville vara där och han sa att jag inte fick och så tog han mina armar o putta bort mig.

Nu ska man egentligen se min son för att förstå hur ”rart” det här verkligen är. Han är liten, söt, väldigt söt, ljus, med stooora blå ögon och en näpen mun. Visst, han kan se lite full i lur ut ibland :-)
Hur som helst

- så då tog jag tag i hans armar o putta han o sen så brotta ja ner han.
- Men lilla gubben, va gjorde du sen då?
- Sprang iväg

För han är kvick också den där lilla raringen. Explosiv som attan.

- Men varför sprang du om du ville vara där?
- För jag ville inte de längre…

Nu brukar inte jag uppmuntra bråk och så men just den här vart så väldigt charmig, han pekade ut platsen och han visade på armarna hur de gjort och pratade med sån inlevelse. Mmm, det där kommer nog bli en pojk som man inte messar med i första taget…

Tänkvärt : Besegrad är den som tappar modet. Vinnaren är den som vill fortsätta kämpa