Rosa

Berättade förut om min vän som väntar barn. Vi pratade idag, han och jag.

Så himlans härligt. Det är ju liksom ett par steg man ska igenom innan det blir ett barn. Jag menar, det ska kelas i tid och otid, det ska kissas på sticka, mås illa, man ska svullna, få dålig hy, klåda på magen, hud som spricker och samtidigt ska man ju få så grymt fint hår också.

Nu låter jag nästan negativ fast det är jag inte utan jag menar att svullna på ett bra sätt o må illa på ett bra sätt och sprickande hud, ja det om något är väl ett bevis på att man haft något enormt vackert i magen (ja hade det inte varit enormt så hade ju maghelveteshuden inte spruckit...:-)

Sen får man ju inte glömma ultraljudet. Då man verkligen får beviset, det är en bebis där inne och de där grejerna som man känner från magen är liksom bebisen och inte bara gaser.

Det var just det som var grejen med samtalet idag. Jag visste att det var ultraljud på gång. Så när vi stod och pratade och han såg sådär härligt nöjd ut kopplade jag inte. Inte ens när han sa:
-Anna, jag ska måla ett rum rosa i lägenheten
-va?
- Jo, vi ska måla ett rum rosa.
Eftersom jag då är lite halvkorkad så kopplar ju inte jag utan säger
- Jaha, då kanske du vill ha min rosa soffa!
Då harklar han sig och förklarar ytterligare en gång, denna gång lite tydligare, så även en Anna ska förstå.
Då ringer klockan! Bebisen, såklart det var bebisen som skulle få rosa rum. En liten tös :)

Myspys, fast lite avis vart jag. Jag vill också ha en liten bebis, ibland, typ.